belöningssinne

Det finns en liten ask
långt långt borta
bortom berg, hav,
djupa avgrunder och snår.

Asken är gömd
under tio meterlager
jord, sand och sten.
Ögat kan inte se den.

Värdelösa glasstenar
glimmar också likt diamant
ligger där så nära, tillgängliga
och enkelt erhållna.

Vackra för stunden
men snabbt förkastade
för nästa ljuvligt glimmande tingest
inget långvarigt.

Hjärnan är tudelad, en stark del och en svag
den svaga delen vill söka
den gömda skatten djupt i jorden.

Den starka delen är den verkligt svaga
men äger belöningssinnet
och total makt.

Den svaga delen vill söka
den gömda skatten.

Vill söka.
Vill…

insikter

idag har jag lärt mig att:

man blir trött av att åka bil långa sträckor
mackor med mycket sallad är jobbiga att äta samtidigt som man kör bil
att mitt rum är “spökit” (min snart treåriga brorsdotter som tyckte mitt rum var lite stökigt)

Annars längtar jag efter att min käresta skall komma hit. Det är både fint och jobbigt att längta. Just nu, mest jobbigt. På söndag är jag glad igen =)

Motsattsriktning

Om kompassen pekar norrut.
Vilket den oftast gör.
Så blir jag frestad att gå åt motsatt håll.

Där allting är på ett visst sätt
där är det roligt att göra tvärtom
och de som är udda är alltid bra
att stoppa in i de stela sammanhangen.

En motsattsriktning behövs
för att inte fastna i det gamla
som är dags att byta ut.

Fångvaktaren

Fångvaktaren blir aldrig glad
när hans fångar försöker slå sig fria.
Eller då de vill byta den pålaga glädjen
mot ett lite mer äkta, men mindre gemytligt, vemod.

När tonerna ur Emigrantvisa av Jan Johansson hörs
istället för den senaste schlagern
eller då haven utforskas istället
för att hoppa i vattenpölarna på bakgården.

Den gamle uppskattar inte när mönstren bryts.
Konservatorn vill bevara saker som de alltid varit.
Revolutionen är aldrig välkomnad av den med makten.

Det går inte längre le om det inte finns glädje
eller låtsas som om inget har hänt.
Kom trubbiga ärlighet du är så högt önskad
jag vill inte längre ha den smidiga lögnen.

Katten och vimpeln

Katten landar alltid med tassarna på marken
nedslagen från ett bord
fall från ett lägenhetsfönster
tappar greppet om ett träd.
Den vänder sig vigt i luften.

Vimpeln vajar lojt efter vindens riktning
följer dagarnas skiftningar
fylls av aftonbrisens värme
hänger vid vindstilla.
Den vänder sig dit vinden pekar.

Det är juli månad

med fika på stan
solsken ovanför de där luddiga molnen
havets lugnande kluckande

spel som inte kommer fram
och andra spel
som går precis som de skall

Zerglings omringar en Vulture
och visar att det är juli

det är lugn före explosioner
det är vardag
det är trygghet i att allt löser sig
och Gud vakar stilla över mig, ler lite snett när jag nämner honom här på bloggen tror jag.

Osäkerheten är inte så jobbig idag
och alla ting verkar samman
för att bilda en vacker dag
en alldeles vanlig dag.

Du där…

den du är.

I väntan på förväntningar

Tonårstiden är förbi
med hormoner lite här och var,
en ständigt mycket förvirrad hjärna,
och oro runt varje hörn.

Nutiden är här
tjugotvå och tiden fortsätter gå.
Livet tog inte slut i en brinnande avgrund
men vad var det som skedde?

Dåtiden var då
när eldar brann och världen rullade
snabbt och snabbare skulle hjulen gå
utveckling var på modet,
följt av förhoppningar.

Rädslan är här
men har alltid varit närvarande.
Med ökad trygghet borde rädslan minska
men det är lättare att frukta när man har något
att förlora.

Passionen är förbi
och kreativiteten är satt till periferin
världen behöver inte längre räddas
faktum är att den redan är
förlorad.

I väntan på förväntningar
solen går upp och den går ner
månen vakar över natten
svetten ger klibbiga kroppar
även denna sommar
kommer passera förbi.

Ett försök att förstå

Människan försöker ta sig fram i livet så gott det går
hon snavar lika mycket som hon går upprätt.
Faller och krälar, blir slagen, kastad runt och runt.
Smärtan hård och tung.

Alla människor försöker ta sig fram i livet
så gott det går.
Överallt finns de som snavar och faller.
De som försöker att leva rätt och riktigt
och de som inte ens försöker, båda faller.
Oavsett geografi, klass eller uppväxt
alla människor faller, någon gång, många gånger.

Guds nåd är större.
Det måste vara så,
annars är vi sedan länge förlorade,
Guds nåd är större.
Större än alla våra felsteg, snedsteg och katastrofer.
Våra förvirrade hjärnor som försöker göra rätt,
men ofta gör fel,
blir förlåtna av honom som är större än allt.

Allt det där som förstör och bryter ner.
Större än de regler som försöker få oss att förstöra mindre
men får oss att förstöra mer.
Kunskapen om synd föder synden.
Friheten i nåden kan föda ett nytt sinnelag
en vinnande kärlek,
där vi fortfarande gör fel men
där vi faktiskt…

Älskar.

Kärleksvilja

Med vingar av glänsande smaragd
ögon av lysande safir
solen går ner i rubin,
stiger upp i apelsin.

Dagarna flyktiga flyger vidare
ser mig, jag är liten
men jag är beständig
dag efter dag är jag.

Det som fläktar förbi är glimmande glitter av dyraste guld
jag flyger snabbt fram på gröna albatrossvingar.
Överallt för min inre syn ser jag glitter överallt, glittersplitter
av renaste guld, vingar av smaragd och ögon av lysande safir.

Allting flyger förbi alltför fort
jag kan inte uppfatta
innebörden av verkligheten
utan att stanna upp.

Guldet runtomkring mig.
Safiren rakt framför mig
de två blå som bländar mig.