World of Warcraft

Haha, nu har jag åkt dit och på ett så nesligt sätt. Det är bara lyssna på det, tio dagars gratisversion och jag går på det. Sen när jag nu har spelat i fyra dagar så kan jag ju inte säga att jag inte är lite förälskad i spelet ändå. Förälskad kanske är lite att ta i men ändå förtjust. Förvånad över att det ändå var såpass intressant och att människorna där faktiskt var hyffsat vettiga. Trevligt och ovanligt på internet med bra människor. Vi får se vad som händer och om jag faller så lågt att jag investerar i ett riktigt WOW konto…

Påskafton

Vi börjar detta inlägg i den hedniska påsken. Den med mat som centrum. Det är påsklunch på gång här hemma vilket är en stor del av helgens firande i min familj. För min del är det ändå lite spännande då jag skall ha aubergine-sill premiär, skall bli intressant om detta veganska substitut till vanlig inlagd sill kan stilla mitt begär efter min gamla favorit. I övrigt är det vanlig familjemiddag vilket skall bli trevligt då alla bröderna med deras familjer är samlade. 

Den mer heliga sidan av min påsk består av min inre vilja att minnas min herre Jesus och vad han gjorde denna dag. Den dag då han faktiskt var död och for ner i dödsriket där han skall ha predikat evangeliet. De som var där måste verkligen ha blivit förvånade av att se denna man som precis kommit dit som vem som helst börja tala om Guds rike och evigt liv eller vad nu Jesus valde att tala om där nere. Inte nog med det han tog dessutom nycklarna till livet och döden med sig därifrån. Dödens makt är bruten och Kristus äger det eviga livet. Livet som han ger till de som ber honom om det. Hursomhelst. Inatt blir det midnattsmässa i Kastalakyrkan, helt klart det jag mest ser fram emot denna påsk. Skall bli väldigt spännande.

Långfredag

Dagen då Jesus, han som kallas Kristus dog på ett kors. Anledningen till att vi firar påsk, eller ja då får man räkna med hela paketet med uppståndelsen också. Det är dock inte den tiden ännu, imorgon blir det svarta kläder på kyrkoårets enda sorgedag(?).

Måste hålla med min vän Sofia som uttryckte sin irritation över att julen är en så mycket större högtid än påsken, det är ju påsken som är viktigast. Det är den som är kärnan i den kristna tron och detta borde märkas åtminstone i de kristnas liv. Jag kom på att jag aldrig varit i kyrkan på påsk, känns rätt konstigt med tanke på att jag varit kristen i snart sex år. Dock är det inte så förvånande då jag har en familj som firar påsken på ett traditionellt svensk/hedniskt vis där maten står i centrum. Jag är ju dock av en annan åsikt och vill gärna fira påsk med Jesus i centrum.Därför så är planen att besöka kyrkan i alla fall två gånger under påsken och helst tre. Det skall bli fint, vackert och underbart. Jag ser fram emot det mycket. På hemmafronten blir det seriös familjemiddag/gathering också trevligt självklart. Så man skulle kunna säga att jag får det bästa av två världar!

Mahatma Ghandi skall ha sagt:

”En nations storhet och dess etiska framsteg kan bedömas av hur man behandlar sina djur.”

Detta tycker jag är en väldigt intressant och en spännande tanke. Något som är ganska långt ifrån vårt västerländska tankesätt men som ändå kanske är rätt sant?

Säger det inte något om hur medkännande och älskande vi är? Om vi verkligen är kärleksfulla människor borde då inte den kärleken visa sig mot alla levande varelser? Om jag bara vet hur man visar grymhet mot djur tror jag det finns en risk att någon person kan komma med av bara farten. Är jag dock kärleksfull mot alla är det så mycket lättare att vara god mot min nästa. Jag skulle nog också vilja dra det ett steg längre än Ghandi och mena på att det spelar roll hur vi även behandlar världen runtomkring oss. Naturen och miljön. Att skövla skogar, förgifta vatten, släppa ut gaser i luften osv för vår bekvämlighets skull kanske inte är försvarbart?

Slutsatsen av allt detta måste vara att vi är rätt illa ute. Kanske är det dags för oss att tänka om. Ordentligt och grundligt. Kan det vara så att det liv vi för här i vårt kära Sverige är under all kritik? Vaggas vi in i bekvämlighet och konsumism som vi varken orkar eller vill ta oss ur? Borde det inte vara så att alla skulle orka gå den där extra milen, dra strået till stacken och älska den som är minst ibland oss?

Hälsning

Vaken, klarvaken och samtidigt trött.
värme, närhet och trygghet.
”Du är fin”, ”Tack detsamma, du med”
Jag är en naturbegåvning, det är jag glad för.

Tack för att du gav mig det, jag mår bättre nu

Sådärja

Hemma igen efter en tur till skåneland och Breanäs missionsgård. Ett trevligt ställe där jag var på utbildningsvecka, en del av Helsjöns ledarutbildning som jag gör för att jag är inspiratör i Credo. Nu när jag är hemma igen är det saker som behöver göras och prioriteringar som behöver sättas upp. Skall bli spännande att se om jag kan lyckas slå ihjäl den här latmasken en gång för alla. Tror det är svårt men hoppas på att åtminstone kunna invalidisera den eller kanske bura in den?

Jag ser fram emot att få fortsätta med min konst. Musik och poesi. Skall skriva mycket rock nu till bandet och engagera ett gäng glada lovsångare i kyrkan. Båda delar känns angeläget och härligt. Vidare skall jag söka in till skrivarlinjen på Glimåkra folkhögskola även om jag ännu inte vet om jag vill gå där. Jag tänker att om jag har ett gäng intressanta alternativ så blir det lättare att välja det som är bäst.

Gud är störst. Gud är först. Gud är högst. Det är något jag måste inse. Det är något jag måste lära mig att leva efter. ”Sök först Guds rike så skall du få allt det andra också”

Som ett barn

Jag vill bara vara som ett barn och utan betänklighet kunna krypa upp i en varm famn. Utan oro och utan ängslan bara få vara. Där ingen stolthet finns och inget rykte att upprätthålla. Där ingen rädsla för att ge ett dåligt intryck finns. Allt är kärlek, äkta, otvungen, självutgivande, uppbyggande, tröstande, närande, underbar kärlek.

Jag vill leva i en värld där kärlek inte bara är reserverad åt de älskande. Åt man och kvinna i romantikens förtrollade land. Jag vill leva där vänner är beredda att ge sina liv för varandra. Där vänskap inte tas med en axelryckning. Där man vågar vara behövd och vågar behöva någon annan. En plats där ordet ”hjälp” inte är förknippat med ”fly” och ”spring och göm dig fort för annars slukar jag dig levande”. Med trofasthet som ledstjärna och äkthet i våra hjärtan. En värld där en utsträckt hand förblir utsträckt och inte dras tillbaks. Där tårar torkas, sorgen byts till glädje, den fattige hjälps ur sin misär och den rike ger med glädje.

Jag skulle kunna gråta då mitt liv är så långt ifrån allt detta och världen runtomkring ännu längre ifrån. Men jag vill något annat och jag skall kämpa för att åtminstone jag skall vara annorlunda. Om det så skall kosta mig allt så skall jag inte bli bitter. Jag skall lära mig att älska utan förbehåll. Jag hoppas att någon vill ta emot den kärleken och kanske att någon vill älska mig tillbaks men det skall inte vara nödvändigt. Det skall inte vara nödvändigt och jag skall inse att jag redan är älskad. Älskad av den störste som någonsin vandrat här på jorden. Den person som valde att göra sig själv minst och tjäna alla trots sin egen höghet. Denna fantastiska kärlek skall strömma i mig och flöda ut till alla runtomkring mig. Otvungen och äkta. Utan förbehåll och med rent hjärta. Det skall vara kärlek helt enkelt. På riktigt.

Fader vår

Fader vår, du som är i himlen
helgat vare ditt namn, tillkommer ditt rike
ske din vilja så som i himlen så ock på jorden
vårt dagliga bröd giv oss idag och förlåt oss våra synder
så som ock vi förlåta dem oss skyldiga äro
och inled oss inte i frestelse utan fräls oss ifrån ondo
ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet
Amen

Denna bön är helt fantastisk. Det slog mig häromdan hur full av vördnad den är. Det är en bön av en person som vet att det är Gud som är herre och inte vi. Här är det inte tal om någon kosmisk godisautomat utan äkta underkastelse, vördnad och kärlek inför Gud. Samtidigt som den är enkel rymmer den också alla de viktiga aspekterna av livet. Den upphöjer Gud samtidigt som den är intim. Den är både ansvarstagande samtidigt som den visar på vårt yttersta beroende av vår fader i himlen.
Den är underbar att be då jag inte själv vet vad jag skall be. När jag vet att mitt hjärta sväller över av längtan men då jag inte kan sätta ord på vad det är. Fader, ske din vilja här på jorden som den sker i himlen, låt ditt namn förbli heligt.

Världen runtomkring

Sitter och funderar på vad som händer runtomkring mig. På alla röster som ropar från alla möjliga olika platser och allt som rycker och sliter i mig. Å ena sidan vill jag bara stänga mina ögon, hålla för mina öron och nynna på någon glad melodi, kanske ”Var nöjd med allt som livet ger…”. Men å andra sidan vill jag absolut inte det. Att gömma mig och att stänga in mig av den enkla anledningen att jag inte vet vad eller hur jag skall göra känns inte rätt. Jag vill kanske inte heller gå samma väg som alla andra och jag ställer inte upp på världens spelregler. Jag kanske inte tror på de löften som jag matats med sedan jag var liten och jag tror nog inte att jag kan förändra världen. Vad de dock inte vet är att jag har ett trumfkort, jag har något som de inte har och jag har ett hopp de inte har.

Jag vet att jag kan påverka mig själv. Jag vet att det ger avtryck på de omkring mig. Jag påverkar de som tycker om mig och de påverkar i sin tur de som tycker om dem. De som lyssnar på mig får andra att i sin tur lyssna på dem. Jag är inte alltid så säker på att de politiskt mest heta diskussionerna är mest angelägna och min revolution kommer kanske därför inte märkas så tydligt. Den kommer kanske inte märkas alls, men jag vet en som kommer se den. En enda person, den mest underbara person som finns, han som är upphovet till allt och anledningen till att jag finns. Han som sporrar mig att inte gräva ner mig i en jordhåla och sitta där och le utan möta världen och dess orättvisor. Han som sakta men säkert lär mig vad äkta kärlek är.  

Acceptera

Acceptera dig själv:
vad du är och vad du inte är
Acceptera att du inte är bäst
att du behöver stöd och hjälp
Acceptera att du är svag

Svaghet!
Det är okej att du är svag.