Cuddling birds

Gick hem från min fantastiska bönegrupp ikväll, strosade lugnt neråt gatan och kollade upp på gatlyktorna. Och vad får jag se om inte två duvor som sitter nära varandra. De är ihopkurade och det ser ut precis som om kysser varandra. Näbb mot näbb sitter de. Jag blev så varm inombords, det var säkert inte så romantiskt som det såg ut men vad bryr jag mig om det? Det fick mig att tänka på min flickvän som jag träffade innan på dagen och det var romantiskt utan tvekan. När duvorna satt där uppe och mös så tänkte jag på hur glad jag är att jag har någon att mysa med.

Vidare blev jag tacksam till Gud för kärleken. För att så många människor värdesätter den väldigt högt innerst inne. Jag såg för några ögonblick att världen var väldigt vacker och jag orkade för en stund inte underhålla mina cynismer. De krossades av en vacker och äkta tilltro till att det finns något vackert inuti människan. Något som driver oss att reparera trasiga relationer, ge en sörjande en tröstande kram, skicka ett uppmuntrande sms eller våga kastas ut i det okända för kärlekens skull. I några minuter var världen väldigt vacker och jag kommer söka det sättet att beskåda tillvaron i framtiden.

För det finns ett vackert rum inuti människan som jag vill se.