Galenskap

Skrattet ekar, det hånar mig men ändå skrattar jag med
Ett äpple faller ner bredvid dig och du böjer dig ner
Jag suckar tungt och undrar, varför?
Du ser bara på mig och förstår ingenting

Gamla gängor, väl inoljade och funderande
omaka par kan aldrig riktigt passa ihop
Svetten rinner ner för min panna alltid
oavsett vart jag är, vad mitt hjärta ser

Ingenting, absolut ingenting, det är vad vi ägnar oss åt.
Förstörelse, förströelse
Är det någon mer än jag som ser ett mönster här?

Det finns en del torr mark, resten är träskmark
sump, lera, gyttja
där fastnar skorna, du kliver ur dem och klafsar runt i dina strumpor, du blir blöt och kall. Du börjar sakta misströsta men misströsta ej.
Säger den glade och skrattar vidare.