Israel

In shame.

Thy kingdom come thy will be done, on earth as it is in hell.
Thy kingdom come thy will be done, on earth as it is in hell.

Låt ditt rike komma, låt din vilja ske på jorden så som den är i helvetet.

För satan är verkligare än Gud.
Lögnernas morgonstjärna lyser starkare här
än fredens ljus som stiger i öster.

I det heliga landet fylls bägaren med blod, droppe för droppe.
Den svämmar dock aldrig över och jorden blir aldrig mätt
det finns alltid plats för mer. Fler själar kan offras.

Och jorden öppnar sig och slukar dig och upp stiger odjuret
Tio horn och sju huvuden.

Sveket är starkare än löftet
döden vinner över livet
tystnaden vinner över ordet
lögnen lyser kvar när allt annat ljus är borta.

Israel
Isak
Abraham

Palestina
Ismael
Abraham

Jude
Arab
Människa

Du dotter av människa och liv, varför kan du inte se vad du är?

Go go go

Varje gång jag lyssnar till mitt inre blir jag lite rädd,
det bor monster där.

Alltid när jag blundar så börjar jag darra så smått,
kylan bor i mörkret.

Sjuke Nuvad kom fram till mig idag. Han hostade mig rätt i ansiktet och sa att jag kunde behålla den känslan. ”Du, du kan behålla den känslan”, jag suckade tungt men gav ingen kamp. Jag satte mig istället ner, med ett papper och en penna. Började rita små gubbar. Den ene var röd, hade långa armar och vackra ögon (jag lyckades fint med dem för en gångs skull). Nästa var blondhårad, alldeles enkel och vanlig. Den sista var lila med diadem i håret och hängslebyxor.
Min penna är magisk.

Jag såg en vacker människa idag, fångad i ett fotografi,
vad är kärlek?

Jag dansar alltid ensam genom natten,
och du sover långt borta.

Verkligheter blir drömmar.
Och min navel syns.

Fascinerande förtryck.

Vi gör ingenting, absolut ingenting.
Jag såg en flicka en gång, hon grät äkta tårar.
Jag vill bara känna för att vara en känslomässig person
inte för att jag verkligen känner någonting.
Jag gör ingenting, absolut ingenting.

Jag kan alla tangenterna på datorn
och på pianot likaså…
Jag vet hur man får nittionio extraliv
i super mario world på en och samma bana.
Jag kan nattvardens instiftelseord och jag
brukar alltid läsa med prästen tyst för mig själv.
Jag kan ackorden till Bad moon rising
och jag äger alla här inne på dansmatta.

Hennes familj hade blivit dödad.
Jag minns inte längre detaljerna.
Vem som våldtog vem och vem som försvarade vem.
Om hon bevittnade allt eller bara hälften.
Allt som jag minns är hennes tårar som jag försöker återskapa med en rävs slughet och en krokodils falskhet.

“Titta mamma, vilken vacker teckning jag har gjort”
“Min pappa kan spöa din pappa”
“Tycker du att jag är snygg?”
“Har du sett min nya BMW? Nej då den har bara 250 hästkrafter”
“Sjukt god choklad, åh har du bananer och kaffe med?”
“Ja ni har ju några olika modeller att välja på, Spånskiva, Ek, metall eller trähandtag – eller föredrar ni kanske en urna?”
“Är det något bra på TV ikväll?”

Att utnyttja är en raffinerad konst.
Något som tar århundraden att slipa till perfektion och vi kan tydligt se hur vi var mycket sämre förr i tiden. Hur det var sådär, ja, barbariskt uppenbart. Nu sysslar vi med mer civiliserade saker som att sticka saker under stolar och borsta våran smuts under orientaliska mattor. Vi måste göra mycket obekväma saker för våran bekvämlighet.
Ögonen är till för att blunda med.

Vi gör ingenting, absolut ingenting.
Förströelse, förstörelse.
Är det någon mer än jag som ser ett mönster här?

Gud

Det är bara tomt.
Ihåligt, det ekar här inne.
Men jag vill ju så mycket egentligen
Men viljan är gömd
den kommer aldrig upp
den får aldrig andas livets luft.

Jag vet inte vad jag är rädd för när jag undertrycker allt. Jag vet inte varför det är så svårt att släppa taget och vara modig. Jag vet inte varför rädslan är så stark.

Gud, om du finns, och det tror jag att du gör.
Ge mig lite mer mod, lär mig att våga lita på dig,
lär mig våga ta dig på allvar, lär mig att vandra,
tryggt vid din sida, då jag vet att du inte avviker,
men nu är allt som frodas i mitt hjärta missmod,
sorg och svek, lär mig att älska igen.
Min fader, herre och Gud.