Nattcitat

”Ondska måste skapas med goda avsikter”

Läste precis detta i Fosterhudar av Lennart Göth. Tyckte det var värt lite eftertanke och även, uppenbarlingen, omnämning här på bloggen.

Kanske sammanfattar detta citat sinnelagsetikens kärna. Den ondska som måste finnas i världen får åtminstone inte skapas med avsikten att göra ont. Den får endast vara de olyckliga konsekvenser som sker när människor misslyckas att göra gott. På ett sätt skulle det vara vackert om världen vore sådan.
Samtidigt vore det tragiskt om världen vore sådan.

Samtidigt kanske det är just så världen är.
I de egna ögonen tror jag att varje människa anser sig själv agera med ett gott syfte. Ett gott uppsåt och inte med någon form av menad ondska. Problemet är bara att vi inte vet vad som är rätt och fel. Gott och ont är inte begrepp vi har möjlighet att definiera. Våra perspektiv är för begränsade och vår bild för inskränkt.

Utan ett gemensamt etiskt mål kan vi inte veta vart vi skall ta vägen. Vi är vilsna får i behov av en herde. Vi behöver knytas samman med familjeband, kärleksband och ärlighet.

Endast en utsvävning

Endast en utsvävning per liv.
Då vinden tar dig ut till dans
och högt upp, luften svindel dig ger
luften, mellan dig och marken
marken, som ropar dig till sig
gravitationen som skriver
att du,
bryter mot reglerna.

Gravitationen hatar fåglarna.

Aj!
Marken träffar dig hårt i ansiktet,
följer inte du reglerna behöver inte marken
göra det heller.
Vi flyr men verkligheten kommer ifatt oss
och biter oss i hälen.
Håller hårt i hälen, bedrar och skjuter för de odödliga
dödande pilar.
Amors pil är dock sedan länge försvunnen.
Också påkommen med att fuska, nu inspärrad i ingenstansland
tillsammans med Peter Pan och Firenze, kentauren i Harry Potter.

Endast en utsvävning per liv.

Den slutar alltid med samma sak
för alla,
kroppen åter i kontakt med marken.
Du ställer dig försiktigt upp
men marken lutar, du faller.
Igen.
Stenig sandmark gör ont och
du bankar händerna i stoftet och
sliter ditt hår.
En kort gumma samlar upp det hår du ratat
och knyter rep av det. En repstege bygger hon,
“upp till himlen skall den gå” säger hon glatt.
Som en orm ligger repstegen på marken
när kvinnan bundit klart den.

Du skäller på omständigheterna, ramarna och tillvarons fängelse.
Du hatar det blod som håller dig levande.
Allting blir enklare om alla tillräknas döden redan nu,
då blir det meningslösa inte lika outhärdligt
Allt vittrar ner till jord.

Där på den sandiga steniga platsen där du blivit satt
att leva på.
Där i fängelset,
börjar du bygga ett hus, med fönster och en dörr, nej
två dörrar, nej tre dörrar, nej fyra, fem, sex, sju dörrar
till alla som vill komma in.
Vinden flyttar in och blåser liv i ditt hus.
Ut flyger damm och mörka tankar. In flyter värme och ljus.

Endast en utsvävning per liv,
resten är jordiska fängelser.

Ord

Det är märkligt
hur fort det går att skriva ner ord
och hur många jag kan
i mitt lilla huvud

Det är roligt
att jag kan uttrycka mig vackert
och ventilera min åsikt
dessa fina uttryck

De snurrar runt
och jag vet egentligen
inte så mycket.