Olika former av skrivkramp

Och jag lider av en av dem. Helt kass men mycket mer skrivet på skrivarlinjen på Glimåkra folkhögskola ser det inte ut att bli. Undrar lite för mig själv vad jag skall ägna mig åt…

Vi

Vi faller som snö till marken.
Vilka är vi och vad är vår sammanslutning?
Vad är det som är så skrämmande med övertygade människor?
Deras övertygelser eller deras blickar som jag tror skall smälta mig ner till en liten blöt pöl.

Jag är en skrämmande övertygad människa och jag skrämmer mig själv och jag vet inte vart jag skall ta vägen. Jag har ingen stans att gå med min övertygelse och den får mig att falla sådär…

Som snö sakta mot marken.

Det sköna är att jag slipper slå i marken så hårt. Jag kan lägga mig lungt och vila och sitta stilla sakta vagga framåt och bakåt.

Åt höger och åt vänster, runt i cirklar, jag söker mitt ursprung och mitt mål men var är jag just nu? Vad är nu, existerar det? Det gamla nuet är över så fort det nya nuet tar över vilket det gör hela tiden.

Allting existerar och allting finns. Fast det är inte heller sant. I min hjärna snurrar för många tankar.

Förbannelse åt filosofin, hylla icketänkandet!