I väntan på förväntningar

Tonårstiden är förbi
med hormoner lite här och var,
en ständigt mycket förvirrad hjärna,
och oro runt varje hörn.

Nutiden är här
tjugotvå och tiden fortsätter gå.
Livet tog inte slut i en brinnande avgrund
men vad var det som skedde?

Dåtiden var då
när eldar brann och världen rullade
snabbt och snabbare skulle hjulen gå
utveckling var på modet,
följt av förhoppningar.

Rädslan är här
men har alltid varit närvarande.
Med ökad trygghet borde rädslan minska
men det är lättare att frukta när man har något
att förlora.

Passionen är förbi
och kreativiteten är satt till periferin
världen behöver inte längre räddas
faktum är att den redan är
förlorad.

I väntan på förväntningar
solen går upp och den går ner
månen vakar över natten
svetten ger klibbiga kroppar
även denna sommar
kommer passera förbi.