Den moderna Laveyismen

”The greatest trick the devil ever pulled
was convincing the world he did not exist”

så står vi där
då våra förebilder
förespråkar
exkluderandet av opassande element

dessa element
delar av allas vår vardag
vi har alla minst en av dessa
”energivampyrer”
i vår närhet

och tesen är
att varför skall vi spendera
kraft på dessa, varför vara
nära de som inte tillför oss något

och frågan är
vad får du ut av denna relation?
varför vara i något som inte ger något
du behöver inte stå ut

klipp banden
det är uppmaningen
våra förebilders budskap
klipp banden och bli framgångsrik!
klipp banden med de som håller dig tillbaks.

och alla känner någon
det finns gott om de opassande
de som exkluderas
de som inte är värda energi

framgångshunger
har fött fram denna ideologi
uppfyllelse av de egna ambitionerna
och de idealbilder som fyller våra hjärtan

andra människor
mitt gagn
i annat fall
undanröjes snarast möjligt
människor för min skull
för bara du vet vad du behöver
och bara du kan uppnå dina mål

klipp banden
för det är du värd
förebilden ler i mjugg
klipp banden och bli lycklig!
klipp banden med de som avundas dig.

Silverdimensioner

hur många dimensioner har en människa?
vad har hon under den spända huden,
vad ligger och väntar i ett bultande hjärta?

det är mångt mycket mer än det hon visar upp
det som fyller hennes vitrinskåp
där polerade ljusstakar står i perfekta rader
silver

rädsla för vakanser i hennes sociala liv
driver smutsen in i garderoben
dammet under mattan

polerandet tröttar ut till den punkt
där städningen av det fula tar skada
och sprickor spirar i hennes ekfasad

Kanske vore Guld att föredra
men silver är allt hon har
och det sipprar ut och fläckar allt
orden om livets svåra flödar
en flod av mörkblått

men silvret är äkta
och smutsen kan inte överskina det
lampor blinkar
mattar av
återkommer

kanske är det kontrasten
som gör att hon fångar fortfarande
hon dansar i hängslen
fritt likväl som i aftonstass

hon städar inte längre
putsar bara silvret lite ibland
smörjer maskineriet när tillfälle ges

Kärlek

kärlek
är pussar
och kramar
närhet och värme
vackra ord och fina presenter

kärlek
är omtanke
och trohet
ärlighet och öppenhet
i det stora och i det lilla

kärlek
är att diska disken
och städa lägenheten
göra det tråkiga och torra
göra livet enklare och roligare

Kärlek
är ödmjukhet
insikt om sin egen begränsning
att det handlar om hjärtats inställning
lika mycket som händernas handling

kärlek
är nåd
och det är vad som bär mig
ger mig en möjlighet
att också vara en kärleksfull person
trots att jag aldrig uppnår allt det som kärleken är.

Förutsägelser om dåtiden

hade Facebook funnits
vid detta tillfälle
denna livsförändrande stund
ja, då hade jag inte längre sett några uppdateringar från dig

fast, ja, du tyckte ju om att ringa mig
när du var full
och trakassera mig
så kanske hade du behållit mig på din vänlista
eftersom man inte ringer längre.

Ryktena, som var lite som legender
förutsägelser om dåtiden
med uns av sanning men vridna av ditt begär om hämnd
trots att jag var den svikne,
gav mig en helt ny bild av mig själv

via vår sista mailkontakt
slog du spikarna i vårt förhållandes kista
fler år från senaste möte
första året på gymnasiet tror jag det var, ja,
fast vi gick ju på olika skolor.
(och skönt var väl det?)

Du väckte tvivlet inom mig
smärtan, och oron
du visade att ingen vänskap är för evigt
den som står närmast är den som skadar dig mest
du var min bästa vän
men det var över på ett ögonblick

och aldrig mer skulle jag tala med dig
aldrig mer skulle jag helhjärtat lita på människor
aldrig mer skulle jag vara så naiv att någon mer som du skulle skada mig
aldrig mer skulle hjärtat trasas sönder
aldrig mer skulle jag hoppas så på något bräckligt

Banka hopp

Vi bankar hopp
vi knådar deg
den skall bli smidigare
resa sig högre

Taktfast
med militärisk precision
skall den lysa som stjärnan
leda oss framåt

Vi bankar hopp
för kampen är allt vi känner
ingen vila finns i vårt släkte
ingen ro innanför dessa murar

Ingen variation
samma spår
oändlig loop
vanmakt
bankar hopp
för ingen substans
existerar
i de ord du talar
du måste banka hopp
fortsätt banka hopp

Trots allt
finns de som hör din stumma trumma
även om den saknar botten
de dansar
hör flöjten och nynnar med i den välkända melodin

Banka hopp
rid ut tillfredställelsen
peka ut värmen de saknar
vid horisonten finns den

om de gör som du vill
arbetar för din vinning

”You who must stoop to view the skies”

domare
verkställare av rättvisa
konungars konung

makten är i din hand
jorden är en fotpall för dig

din storhet är utan ände
liksom ditt rike och ditt ord

Varför böjer du dig ner för att se till oss?

Vi är de minsta när det kommer till moral
trohet är så långt bort från vårt väsen
hängivenheten är flyktig som löven i vinden

Med lånade ord,
från de som vet vad mänsklighet innebär att uttrycka:

jag våldtar allt du står för med varje andetag
och jag ser på dig i avund
ser ner på dig som måste böja dig för att skåda himlen

blicken mörknar, vill sluta själens speglar
vända dem inåt för introspektion,
för att med fler lånade ord:
se vad som komma skall.

du är domare
verkställare av rättvisa
och konungars konung

varje steg ekar
och har ekat i två tusen år
två millennier sedan ditt blod visade
att du främst är vår broder, som älskar

men du är ju domare,
verkställare av rättvisa
konungars konung,

en fruktansvärd Gud
som skördar där du inte sått!

endast ax på fältet
i väntan på den stora ugnen
knäböjande inför den storhet som inkapslar ett oändligt universum
en droppe på din kind

Griper tag om livet vid dess rot
upphovet till andning
du som tillåter bortvändhet
av nåd
vänder du blickar att med medlidande se på ditt offer
att uppskatta det ofattbara.

Vakan fortsätter
återkomst utlovad
riket är här
förvaltarna slarviga
men vi ser döva höra, lama gå och hungriga mättade
trots allt bor din ande inom oss
suckar och ber utan ord

Vi vill eka med dina fotsteg
och inte förvänta oss något mer

Insomnia

en brännande smärta
skjuter upp, i blodkärlens spindelnät
med armbågen som grogund

Armen är fästad i kroppen
fästad i seg utdragen sörja
vill inte lämna

sömnen har väntat på att ge vila
smärtan har härjat kroppen
hit och dit
i en oändlig mängd av varv snurrade
med lakan över, under

se henne sova
ger inte önskad
katharsis
huvudet tungt för nacken
hänger ned
böjd över skrivbordet

Smärtan är självförvållad
skammen är där
brännande smärta på gränsen mellan arm och bröst
Jag hugger av mig den!

Dränker mitt tunga huvud i whisky
sover feberdrömmande…
Sover.