“You who must stoop to view the skies”

domare
verkställare av rättvisa
konungars konung

makten är i din hand
jorden är en fotpall för dig

din storhet är utan ände
liksom ditt rike och ditt ord

Varför böjer du dig ner för att se till oss?

Vi är de minsta när det kommer till moral
trohet är så långt bort från vårt väsen
hängivenheten är flyktig som löven i vinden

Med lånade ord,
från de som vet vad mänsklighet innebär att uttrycka:

jag våldtar allt du står för med varje andetag
och jag ser på dig i avund
ser ner på dig som måste böja dig för att skåda himlen

blicken mörknar, vill sluta själens speglar
vända dem inåt för introspektion,
för att med fler lånade ord:
se vad som komma skall.

du är domare
verkställare av rättvisa
och konungars konung

varje steg ekar
och har ekat i två tusen år
två millennier sedan ditt blod visade
att du främst är vår broder, som älskar

men du är ju domare,
verkställare av rättvisa
konungars konung,

en fruktansvärd Gud
som skördar där du inte sått!

endast ax på fältet
i väntan på den stora ugnen
knäböjande inför den storhet som inkapslar ett oändligt universum
en droppe på din kind

Griper tag om livet vid dess rot
upphovet till andning
du som tillåter bortvändhet
av nåd
vänder du blickar att med medlidande se på ditt offer
att uppskatta det ofattbara.

Vakan fortsätter
återkomst utlovad
riket är här
förvaltarna slarviga
men vi ser döva höra, lama gå och hungriga mättade
trots allt bor din ande inom oss
suckar och ber utan ord

Vi vill eka med dina fotsteg
och inte förvänta oss något mer