Nattcitat

”Ondska måste skapas med goda avsikter”

Läste precis detta i Fosterhudar av Lennart Göth. Tyckte det var värt lite eftertanke och även, uppenbarlingen, omnämning här på bloggen.

Kanske sammanfattar detta citat sinnelagsetikens kärna. Den ondska som måste finnas i världen får åtminstone inte skapas med avsikten att göra ont. Den får endast vara de olyckliga konsekvenser som sker när människor misslyckas att göra gott. På ett sätt skulle det vara vackert om världen vore sådan.
Samtidigt vore det tragiskt om världen vore sådan.

Samtidigt kanske det är just så världen är.
I de egna ögonen tror jag att varje människa anser sig själv agera med ett gott syfte. Ett gott uppsåt och inte med någon form av menad ondska. Problemet är bara att vi inte vet vad som är rätt och fel. Gott och ont är inte begrepp vi har möjlighet att definiera. Våra perspektiv är för begränsade och vår bild för inskränkt.

Utan ett gemensamt etiskt mål kan vi inte veta vart vi skall ta vägen. Vi är vilsna får i behov av en herde. Vi behöver knytas samman med familjeband, kärleksband och ärlighet.

”I need another world”

Vissa väljer att fly tillvaron
andra kämpar emot den
och någon kämpar med den

Nästan ingen älskar den.

“I need another world”
Sjunger Antony Hegarty
och försätter mig i eftertänksamhetens
djupa hål.

Först vill jag hålla med honom
jag behöver också en ny värld.
Sen blir jag fundersam, för jag vill inte fly längre,
jag vill inte ge upp,
kampen måste gå vidare.

“I’m gonna miss the birds”
Jag vet inte vad det är för ny värld
men det är mycket här jag inte vill vara utan.
Och fågeln, friheten, freden
är något vi äger om än vid sidan av.

Jag kan inte bli buren på vingar upp till himlen
på jordens rund är jag satt att vandra
här måste jag handla
och mina handlingar är mina att bestämma över

I frihet och i slaveri så står jag här
jag är både bunden och fri.

“Will there be peace?”

Mahatma Ghandi skall ha sagt:

”En nations storhet och dess etiska framsteg kan bedömas av hur man behandlar sina djur.”

Detta tycker jag är en väldigt intressant och en spännande tanke. Något som är ganska långt ifrån vårt västerländska tankesätt men som ändå kanske är rätt sant?

Säger det inte något om hur medkännande och älskande vi är? Om vi verkligen är kärleksfulla människor borde då inte den kärleken visa sig mot alla levande varelser? Om jag bara vet hur man visar grymhet mot djur tror jag det finns en risk att någon person kan komma med av bara farten. Är jag dock kärleksfull mot alla är det så mycket lättare att vara god mot min nästa. Jag skulle nog också vilja dra det ett steg längre än Ghandi och mena på att det spelar roll hur vi även behandlar världen runtomkring oss. Naturen och miljön. Att skövla skogar, förgifta vatten, släppa ut gaser i luften osv för vår bekvämlighets skull kanske inte är försvarbart?

Slutsatsen av allt detta måste vara att vi är rätt illa ute. Kanske är det dags för oss att tänka om. Ordentligt och grundligt. Kan det vara så att det liv vi för här i vårt kära Sverige är under all kritik? Vaggas vi in i bekvämlighet och konsumism som vi varken orkar eller vill ta oss ur? Borde det inte vara så att alla skulle orka gå den där extra milen, dra strået till stacken och älska den som är minst ibland oss?