Längtan

jag saknar den där kittlande känslan
precis under skallbenet, precis ovanför hjärnan
där under hårbottnen,
som skickar tryckvågor genom svallet
den där känslan av vetskap
ögonen som lyser starka av övertygelse
jag saknar de där morgnarna då jag vaknar
och ser dig vid min sida. Då jag går upp
och klär mig i dina kläder

Jag längtar efter de mirakel jag inte har sett
och den svaga förnimmelsen av din existens
som räcker längre än fullständig övertygelse

ge mig din ut och ingående ro
så att jag kan vila stilla
och andas lugnt
alltid i tro.

rogivande tryggt vilande ord

Jord mot min kind
så kall och fuktig
mot min hud som
knottras i rysning

Nära jorden vill jag leva
låta dess andetag lyfta mig
se molnen sänka sig över mig
och sväva i gyllene dimma

Ingenting når mig
intet förutom jord
och de rogivande
tryggt vilande ord

De ord som är fulla av fred
och som utstår all prövning
och som fyller mig med gyllene glans

Fuck everything up

It is easy to fuck everything up
just act like an asshole
and you will soon learn that
you have no friends left and that you
are left bitter and alone

Tidiga morgnar och sena kvällar

Morgonsolen väntar med all sin glans
på att få stiga upp över horisontens kant
tidig morgon i Sveriges kalla vinterland
mörkret har inte helt slukat ljusets spel
dess entré är nära, även då dagen dröjer
men väntan trygg
då lugn sömn givit

Kvällsskymning passerat förbi, distans
månen tagit solens plats står för natten vakt
sena kvällar i Sveriges kalla vinterland
ljuset har flytt, apelsinrött hav i kvällsskymning

Tidiga morgnar skänker ro av sömn given
men sena kvällars ständiga väntan
ropar inte själarnas längtan
timglasets sand rinner sakta ut
ständigt närmare drömmarnas slut

Kvällsskymning och morgonsol i väntande
nattens mörker allhärskande
stillhetens friska vind sinnet smeker
lugnar och verkar
ett balsam
för en trasslig uttorkad själ

Höstfönster

I mitt alldeles egna höstfönster
kan jag se färgerna rött, gult, brunt, grönt
jag ser världar susa förbi i metallskal
jag blir både vemodig och glad.

Mitt alldeles egna höstfönster
kommer snart bli någon annans
och kanske kommer hon att
utnyttja det vackra bättre än jag gjort?

Genom mitt alldeles egna höstfönster
är den vissnande världen vacker
och kanske är då inte döden så hemsk
kanske är den vacker, såsom hösten?

Hennes höstfönster kommer skänka
mycket glädje, och kanske är det
gnistrande havet en fröjd för hennes ögon
det skogsklädda berget ett lugn.

Mitt nya höstfönster kommer bli annorlunda
men säkerligen vackert det med
och än sålänge fortsätter livet
vilket jag är glad för.

Efter vinterns rena snö lever allt vidare igen.
Och det som vissnade dog aldrig
utan väntade bara på att få spira
igen.

Vad har jag att säga?/är postmodernismen en spegling av det mänskliga sinnet?

Det är faktiskt så
att i mitt huvud
så flyter tankarna bara runt
slumpmässigt, hit och dit.
Och det är faktiskt så
att i min värld
så ser inte allt likadant ut
som i din.
Och det är så
att alla personliga upplevelser
är unika och att varje persons
sinne är en hel värld av intryck
samma plats kan både vara
ett paradis för någon
och ett helvete
för nästa.

Men vad har jag att säga?
Vad kan jag säga?

Jag vill inte arbeta med att göra
människor irriterade och upprörda
jag vill hjälpa och göra gott
där har jag en tydlig moraliskt rättesnöre
en evig visdom som leder mig
och visar mig, vad som är rätt och vad fel är.
Där står mina fötter på den fasta Klippan,
jag är inte runtstormande i ett djupt oändligt hav.

Men vad har jag att säga?
och varför behöver jag beröra er?

Varför skall ni lyssna på mig?
En ensam människa i mängden.
Utan mandat från någon, utan uppdrag
utan syfte och utan mål.

Men någonstans har vi nog ändå gjort rätt
och insett någonting,
i denna bedrägliga tid,
postmodernismen är kanske en spegling
av det mänskliga sinnet?

Kanske har mitt eget mandat
tillräckligt mycket autkoritet
och vem vet, kanske är mina ord
profetiska.

Tänk vilken ära
att få uttrycka sig
som man vill.

Uppbrott 1.5

Påväg bort

och en tanke slår mig,
är jag ständigt påväg bort
är jag en vandringsman
utan någonstans att lägga ner mitt huvud
för att vila?

Uppbrott 1.5
inget riktigt andra uppbrott
bara en bit på vägen,
ett följande av strömmen
det är enklast så.

Uppbrott 2.0
då blir det på riktigt, ett uppbrott
men samtidigt, förhoppningsvis,
en känd omgivning
och en rofylld plats
där jag kan lägga ner mitt huvud
till vila.

Elektrostatisk

Den store matematikern utför spänningskalkyl
partiklar i rörelse
spänning
hög

Elektrostatisk tillvaro fullt närvarande i nuet
alldeles nära
element

Dimmiga tankar
höljda i sprakande moln
hand vid tangentbord
hand vid element
elektrostatisk högspänning
kroppsburen.

Det finns en tanke bakom allt

Det finns tankar bakom allt
som människorna gör
oavsett om de går i cirklar
stannar tvärt för att byta riktning
använder ett hårt språk
eller om de är mjuka som ull.

Det finns ett syfte med allt
som människorna gör
när de lägger väna ord i sin mun
då deras näve slår och slår
alla leenden, höjda ögonbryn
och suckanden.

Intet syfte finns i allt som händer
alla skeenden är inte uttänkta
och världen är till synes i ett slumpens grepp
nyckfull är vinden som blåser oss
individernas samspel för övermäktigt
för någon människa att kontrollera.

I den kontrollkrävande hjärnan
söks det febrilt efter en stabil punkt
händelser behöver ha sin plats
sitt syfte och sitt mål
världen måste vara såsom människan
planerad, strukturerad och uttänkt
och icke så som den är,

nyckfull
hänsynslös
oberäknelig
oplanerad
spontan
obarmhärtig.

Sådan får världen inte vara,
inte för den planerade människan
det måste finnas en tanke bakom allt.

Kanske kände de medlidande?

HERREN befaller, han skall stenas till döds
alla skall samlas omkring honom,
slänga stenar på honom tills han faller
ned död till marken,
alla tecken på fysisk aktivitet borta,
ingen andning, hjärtat slutat slå,
signalerna från och till hjärnan avstannat.

Varför befallde herren HERREN så?
Han hade samlat ved på sabbaten
och ertappades där av de andra ökenvandrarna
han fördes till Mose,
varken Mose eller Aron visste vad de skulle göra
kanske kände de medlidande?
Herren, HERREN sade till Mose
“Mannen skall straffas med döden. Hela menigheten
skall stena honom utanför lägret.”

De gjorde som de blivit befallda.

(Inspirerad av 4 mos 15:32-36)