Brev från en livmoder

Jag hade kunnat bli en idrottsstjärna
eller ett utstött mobbingoffer
eller kanske en viktig forskare
eller så hade jag blivit uteliggare.

Vi hade haft det jobbigt hemma,
med bråk om vem som skulle sköta disken,
jag hade kramat min mamma varje dag
och hon hade snyftat ibland.
Jag hade låtsats som ingenting.

Jag hade varit arg på min pappa,
när jag fått veta vad han utsatt min mamma för,
och jag hade haft svårt för att förstå honom
men önskar att jag hade kunnat förlåta honom.

Jag är väldigt liten
och har ett pyttelitet hjärta
och små fingrar
och en outvecklad hjärna.

Jag är oönskad vävnad.

Höj din röst

Det är dags att höja sin röst
för världen får inte sova mer
och vältra sig i den dynga
som den sakta ruttnar i.

Underhållning är vårt valium
stillasittande vår nya drog
hunden som på kommmando
rullar runt, är på samma nivå.

Människor är upphöjda i intelligens
samtidigt rusar vi runt i cirklar
höga på världsligt framgångsrus
i vårt hamsterhjulssamhälle.

Varför missbrukar de tronförsedda
nästan alltid den makt som blivit
dem given oavsett om det är
underifrån eller ovanifrån?

Människa
sluta göra
samma saker
hela tiden.

FRA och hemlöshet

Det är ett väldigt liv om FRA lagen och dess intrång på den personliga integriteten. Helt plötsligt så är varje vanlig Svensson utsatt för hemspionage. Självklart blir vi upprörda, för detta är ju verkligen skandal! Ja det är skandal men en intressant parallell berättades för mig idag…

Hemlösa personer som det finns gott av i våra stora städer har alltid haft intrång i sin personliga integritet. Att inte ha ett hem med en dörr att låsa om sig gör att man aldrig kan känna sig trygg. Utan tak över huvudet och persienner att dra för blottas hela livet. Varför är det så svårt att se våran nästa? Varför är det först när vi själva blir utsatta som vi reagerar? Varför bryr vi oss inte om alla orättvisor i samhället?

Mahatma Ghandi skall ha sagt:

”En nations storhet och dess etiska framsteg kan bedömas av hur man behandlar sina djur.”

Detta tycker jag är en väldigt intressant och en spännande tanke. Något som är ganska långt ifrån vårt västerländska tankesätt men som ändå kanske är rätt sant?

Säger det inte något om hur medkännande och älskande vi är? Om vi verkligen är kärleksfulla människor borde då inte den kärleken visa sig mot alla levande varelser? Om jag bara vet hur man visar grymhet mot djur tror jag det finns en risk att någon person kan komma med av bara farten. Är jag dock kärleksfull mot alla är det så mycket lättare att vara god mot min nästa. Jag skulle nog också vilja dra det ett steg längre än Ghandi och mena på att det spelar roll hur vi även behandlar världen runtomkring oss. Naturen och miljön. Att skövla skogar, förgifta vatten, släppa ut gaser i luften osv för vår bekvämlighets skull kanske inte är försvarbart?

Slutsatsen av allt detta måste vara att vi är rätt illa ute. Kanske är det dags för oss att tänka om. Ordentligt och grundligt. Kan det vara så att det liv vi för här i vårt kära Sverige är under all kritik? Vaggas vi in i bekvämlighet och konsumism som vi varken orkar eller vill ta oss ur? Borde det inte vara så att alla skulle orka gå den där extra milen, dra strået till stacken och älska den som är minst ibland oss?

Världen runtomkring

Sitter och funderar på vad som händer runtomkring mig. På alla röster som ropar från alla möjliga olika platser och allt som rycker och sliter i mig. Å ena sidan vill jag bara stänga mina ögon, hålla för mina öron och nynna på någon glad melodi, kanske ”Var nöjd med allt som livet ger…”. Men å andra sidan vill jag absolut inte det. Att gömma mig och att stänga in mig av den enkla anledningen att jag inte vet vad eller hur jag skall göra känns inte rätt. Jag vill kanske inte heller gå samma väg som alla andra och jag ställer inte upp på världens spelregler. Jag kanske inte tror på de löften som jag matats med sedan jag var liten och jag tror nog inte att jag kan förändra världen. Vad de dock inte vet är att jag har ett trumfkort, jag har något som de inte har och jag har ett hopp de inte har.

Jag vet att jag kan påverka mig själv. Jag vet att det ger avtryck på de omkring mig. Jag påverkar de som tycker om mig och de påverkar i sin tur de som tycker om dem. De som lyssnar på mig får andra att i sin tur lyssna på dem. Jag är inte alltid så säker på att de politiskt mest heta diskussionerna är mest angelägna och min revolution kommer kanske därför inte märkas så tydligt. Den kommer kanske inte märkas alls, men jag vet en som kommer se den. En enda person, den mest underbara person som finns, han som är upphovet till allt och anledningen till att jag finns. Han som sporrar mig att inte gräva ner mig i en jordhåla och sitta där och le utan möta världen och dess orättvisor. Han som sakta men säkert lär mig vad äkta kärlek är.  

Vaccin mot Hiv/Aids?!

Hörde i förbifarten på radion häromdan att man på något universitetssjukhus i Sverige forskat fram ett vaccin mot hiv/aids. Det hade testats i både Sverige och Tanzania och fungerade till 90% av fallen på båda dessa platser. Då funderar jag såhär, finns det nu längre någon ursäkt för oss i västvärlden att inte ta itu med Aidsepidemin i Afrika? Att på lång sikt utrota denna fruktansvärda sjukdom som ligger som en tung blöt filt över en hel världsdel måste vara högprioriterat. Dags att sluta sova, det svenska parti som i sin partiplan har att angripa detta problem på ett vettigt sätt får min röst i nästa val.

Migrationsverket

Det är nåt fel på migrationsverket: http://www.faktum.nu/ledare.aspx

Köp tidningen och läs repotaget som finns där, man blir mörkrädd och funderar ”är detta mitt Sverige?”

Abort

”Vid abort eller missfall används vanligtvis en tunn plastslang, en så kallad sugkateter, som förs in i livmodern för att ta bort oönskad vävnad.”

Hämtad från vardguiden.se en informationssida från stockholms läns landsting.

Skön inställning vi har till våra ofödda barn…