Vad har jag att säga?/är postmodernismen en spegling av det mänskliga sinnet?

Det är faktiskt så
att i mitt huvud
så flyter tankarna bara runt
slumpmässigt, hit och dit.
Och det är faktiskt så
att i min värld
så ser inte allt likadant ut
som i din.
Och det är så
att alla personliga upplevelser
är unika och att varje persons
sinne är en hel värld av intryck
samma plats kan både vara
ett paradis för någon
och ett helvete
för nästa.

Men vad har jag att säga?
Vad kan jag säga?

Jag vill inte arbeta med att göra
människor irriterade och upprörda
jag vill hjälpa och göra gott
där har jag en tydlig moraliskt rättesnöre
en evig visdom som leder mig
och visar mig, vad som är rätt och vad fel är.
Där står mina fötter på den fasta Klippan,
jag är inte runtstormande i ett djupt oändligt hav.

Men vad har jag att säga?
och varför behöver jag beröra er?

Varför skall ni lyssna på mig?
En ensam människa i mängden.
Utan mandat från någon, utan uppdrag
utan syfte och utan mål.

Men någonstans har vi nog ändå gjort rätt
och insett någonting,
i denna bedrägliga tid,
postmodernismen är kanske en spegling
av det mänskliga sinnet?

Kanske har mitt eget mandat
tillräckligt mycket autkoritet
och vem vet, kanske är mina ord
profetiska.

Tänk vilken ära
att få uttrycka sig
som man vill.

Poesi är trist

Annan samhällsanalys
teologiska djupdykningar
vardagstuggande osv

är det som folk vill ha
jag ger er med andra ord
inte det ni vill ha.

Lyssnar just nu på Cash version av Hurt,
passar bra.

En dikt om dagen

Är alldeles för mycket
det blir inte lika bra
sådär bra som det kan bli
när man inte försöker skriva
en dikt om dagen.

Vackerhet på min kudde och andra stölder.

Hakuna matata
det ord som är bra.
Hakuna matata
gör att man blir gla’

För öl byggde denna kropp
tillsammans med gurka
och såndär tartexpastej

Det sägs att småbilar
toppar stöldstatistiken bland bilar.
Tillsammans med
Vackerhet på min kudde
och andra stölder.

PS.
Kan Disney stämma mig för upphovsrättsbrott nu?
DS.

Motsattsriktning

Om kompassen pekar norrut.
Vilket den oftast gör.
Så blir jag frestad att gå åt motsatt håll.

Där allting är på ett visst sätt
där är det roligt att göra tvärtom
och de som är udda är alltid bra
att stoppa in i de stela sammanhangen.

En motsattsriktning behövs
för att inte fastna i det gamla
som är dags att byta ut.

Katten och vimpeln

Katten landar alltid med tassarna på marken
nedslagen från ett bord
fall från ett lägenhetsfönster
tappar greppet om ett träd.
Den vänder sig vigt i luften.

Vimpeln vajar lojt efter vindens riktning
följer dagarnas skiftningar
fylls av aftonbrisens värme
hänger vid vindstilla.
Den vänder sig dit vinden pekar.

Det är juli månad

med fika på stan
solsken ovanför de där luddiga molnen
havets lugnande kluckande

spel som inte kommer fram
och andra spel
som går precis som de skall

Zerglings omringar en Vulture
och visar att det är juli

det är lugn före explosioner
det är vardag
det är trygghet i att allt löser sig
och Gud vakar stilla över mig, ler lite snett när jag nämner honom här på bloggen tror jag.

Osäkerheten är inte så jobbig idag
och alla ting verkar samman
för att bilda en vacker dag
en alldeles vanlig dag.

Du där…

den du är.

Ett försök att förstå

Människan försöker ta sig fram i livet så gott det går
hon snavar lika mycket som hon går upprätt.
Faller och krälar, blir slagen, kastad runt och runt.
Smärtan hård och tung.

Alla människor försöker ta sig fram i livet
så gott det går.
Överallt finns de som snavar och faller.
De som försöker att leva rätt och riktigt
och de som inte ens försöker, båda faller.
Oavsett geografi, klass eller uppväxt
alla människor faller, någon gång, många gånger.

Guds nåd är större.
Det måste vara så,
annars är vi sedan länge förlorade,
Guds nåd är större.
Större än alla våra felsteg, snedsteg och katastrofer.
Våra förvirrade hjärnor som försöker göra rätt,
men ofta gör fel,
blir förlåtna av honom som är större än allt.

Allt det där som förstör och bryter ner.
Större än de regler som försöker få oss att förstöra mindre
men får oss att förstöra mer.
Kunskapen om synd föder synden.
Friheten i nåden kan föda ett nytt sinnelag
en vinnande kärlek,
där vi fortfarande gör fel men
där vi faktiskt…

Älskar.

tystnaden efter stormen

Och den tystnaden ekar
den tystnaden väcker mina tankar
den skänker mig ingen vila.

Och livet bryter sig loss
från sina tidigare fästen, föreställningar
alltsammans brister, faller.

Det som jag ser genom mina ögon är så vackert
att jag knappt kan tro att det är sant
allt känns inspelat, som på film
och jag väntar bara på att filmmusik skall spela.

Och jag förundras stilla
men känner samtidigt en växande oro
allt vackert kan brytas ner.

Men jag önskar ej mer oro
jag avsäger mig all ängslan denna natt
jag lägger mig tryggt att vila.

I famnar av godhet
i famnar av kärlek
i en Gudomlig famn
i en mänsklig famn

Ingen människa kan överleva utan Gudomlighet
och ingen människa kan överleva utan mänsklighet.

Och ni är båda så vackra att jag ibland tror att det är på film
men ni är verklighet, vacker verklighet i mina ögon.

Och jag är trygg
som ett barn
men jag är vuxen nu
barnslig och vuxen och lycklig
för oron lämnar nu mitt bröst!