Cuddling birds

Gick hem från min fantastiska bönegrupp ikväll, strosade lugnt neråt gatan och kollade upp på gatlyktorna. Och vad får jag se om inte två duvor som sitter nära varandra. De är ihopkurade och det ser ut precis som om kysser varandra. Näbb mot näbb sitter de. Jag blev så varm inombords, det var säkert inte så romantiskt som det såg ut men vad bryr jag mig om det? Det fick mig att tänka på min flickvän som jag träffade innan på dagen och det var romantiskt utan tvekan. När duvorna satt där uppe och mös så tänkte jag på hur glad jag är att jag har någon att mysa med.

Vidare blev jag tacksam till Gud för kärleken. För att så många människor värdesätter den väldigt högt innerst inne. Jag såg för några ögonblick att världen var väldigt vacker och jag orkade för en stund inte underhålla mina cynismer. De krossades av en vacker och äkta tilltro till att det finns något vackert inuti människan. Något som driver oss att reparera trasiga relationer, ge en sörjande en tröstande kram, skicka ett uppmuntrande sms eller våga kastas ut i det okända för kärlekens skull. I några minuter var världen väldigt vacker och jag kommer söka det sättet att beskåda tillvaron i framtiden.

För det finns ett vackert rum inuti människan som jag vill se.

Kärlek

Vad är då kärlek? Kan den beskrivas med ord och kan den omfattas av ett språk? Kärleken är stor och omfångsrik samtidigt som den är liten och betydelselös. Kärlekens motsats är inte hat utan likgiltighet.

Vad är då kärlek? Är det vackra ord mellan två människor som älskar varandra? Är det att ge av det man inte har råd att ge bort? Kärleken omfattar allt och alla. Kärleken är nära alla men behöver ett hjärta av kött att komma in i.

Vad är då kärlek? Är det att offra sitt liv för den som inte förmår att älska tillbaks? Är det att likt moder Teresa viga sitt liv åt att hjälpa fattiga i Calcuttas slum? Kärleken är inte uppblåst. Allt hoppas den och allt uthärdar den.

Jag vill att kärleken skall vara mig nära till hands. Jag vill att kärleken skall driva mig, både att älska de som står mig nära och som älskar mig tillbaks men även de som inte älskar mig. Jag vill vara stolt över kärleken, jag vill vara glad över de som tycker om mig oavsett vilka det är, jag vill glatt lyfta fram min nästa för att andra skall välkomna denna med en öppen famn och jag vill själv inte behöva stå i centrum.

Men jag behöver också kärlek. Jag behöver säkerhet och trygghet. Jag behöver kärlek som finns där, stabil och orubblig. Jag behöver kunna vila och bara veta att jag är älskad. Jag behöver sitta med min kära för mig själv och bara viska vackra ord. Jag vill vara nära och veta att just nu är jag den viktigaste människan i världen…

för dig.

Öppet

Funderade idag. Funderade på hur livet skulle vara om man levde det helt öppet utan några hemligheter för någon. Alla skulle veta allt om mig, jag skulle vara transparent och för allmän beskådan. Jag skulle inte gräma mig ifall jag kände att jag hade berättat för många mörka hemligheter. Skulle inte behöva nynna på de kända R.E.M raderna ”I think I said to much” för jag skulle aldrig känna så. Istället för att slå upp en bok på kvällen skulle du kunna slå upp ”Jacobs liv kapitel 14” och där läsa allt om mitt fjortonde år i livet. Där skulle stå att jag började läsa inför konfirmationen och började gå från världsfrånvänd underhållningsnarkoman till grubblare som inte kan sluta fundera över de stora frågorna: livet, kärleken, tron, hoppet och dylikt. Sedan skulle historien raskt gå vidare till nästa händelse. Allt skulle vara öppet, allt skulle vara öppet…

Skall sanningen fram är jag livrädd för att leva helt transparent. Jag är rädd för vad människor skall tänka om mig och vilka fack de skall stoppa in mig i. ”Nörd”, ”konstnär”, ”musiker”, ”tänkare”, ”kristen”, ”öppen”, ”stängd”, ”osäker”, ”mogen” osv. Listan skulle kunna göras mycket längre över vilka epitet jag funderar över ifall folk sätter på mig. I grund och botten tror jag det handlar om en rädsla för att bli utestängd. Att Jacob ”konstnären” skall vara för fisförnäm i vissas ögon eller att Jacob ”nörden” skall vara för insnöad för en annan.

Allt detta borde leda fram till en slutsats. Jag skulle kunna utöka med fler frågeställningar också om jag skulle vilja men jag låter bli det. Jag tror inte att det är bättre att leva helt transparent än att välja att inte berätta vissa saker. Ibland kan det till och med vara bättre för vissa att de inte vet allt om mig. Samtidigt vill jag inte skämmas över något, jag vill stå rak i ryggen för den jag är. För jag är den jag är, precis som Gud är ”jag är” (ni som har lite Bibelvana förstår ordleken). Fast jag är inte Gud förstås. Det är dock tack vare Gud som jag kan stå rak i ryggen trots alla mina brister och tillkortakommanden. Han dömer mig inte och han känner mig utan och innan. Jesus frikänner mig och därför önskar jag att du gör som min herre och frikänner mig.