Newcombe

Poison munches
picking up pieces on the ground
success tasting bitter

A constant chipping
moving, moving, moving…

Nowhere to be seen
who ever knew
In the shadow
the posion lingers

Poison, poison, poison
pretty poison, poison

Stirrande

Männen stirrar
blickar tomma
utnötta hinnor

”Vi är mer än denna ondska”
vill vi ropa
men så gör vi precis det som vi inte ville
det vi inte skulle, borde.
Gjorde det vi kunde

Männen stirrar
ångest river
vakande nätter

Allt som vi skäms för är för evigt
våra utsträcka fingrar avklippta
våra goda intentioner omintetgjorda

Önskar vi vore tomma blad
utan predispositioner
matade med godhet
för att ständigt göra godhet

Männen stirrar
systemen sviker
sjunker igenom

marken är tjära
det svarta klibbiga fastnar överallt
och oavsett hur mycket vi tvättar
är det för alltid en del av oss
vi tar vårt ansvar
och böjer våra huvuden

Stop check

Stop check
go forward
loop wrecks
mash potatoes
infuse, falling stones
tracing bullets
building bases

Stop check
inside musings
counting bets
I’m closing
teeth speaks
behind gritted licks
purpose tricks
foolish tick

Stop check
Allowance placed
treaty planks
going troubles
miss read breaks
teasers around
beckoning lights

Väx upp

Vit klänning
vita tänder i samma leende
men du har växt upp nu
du är inget barn nu
ingen flicka längre

Dragen är desamma
essensen finns där
men allt är ändå förändrat
påminner om årstidsvariationer
lövverkens skiftande formationer

Upplevelserna är på paus
och återuppväcks av triggande bilder
minnet av dig då krockar med den du är nu
det är samma men ändå inte
en svag skiftning
en annorlunda nyans av samma färg

Ungdomen är fylld av sömnlösa nätter
ansvarslöshet, fylld av oro för triviala saker
men som var hela världen då
ponera att du är vaken hela denna natt
det spelar ändå ingen roll
du är lika gammal imorgon när du vaknar

Pålagda skratt ekar i huset
sex vänner träffas varje dag på ett café
de försöker hitta sin väg i livet
har till synes alldeles för mycket fritid
men de är dina vänner och du känner igen dig
även om de är tio år äldre än vad du är

Jag finner mig själv pålagd
som ett raster över verkligheten
någon har vävt in mig i den här tiden
satt mig att vandra dessa fotspår

Hoppet för barndomsbygden
den nya generationen som alla sätter tron till
visst hoppades jag med
samtidigt som jag övergav skeppet

De pålagda skratten ekar även idag
men nu har du passerat deras ålder
och egentligen gjort allt det där som de gjorde
och lite till och något helt annat på det
allting är cirklar av återupprepning

En vit klänning
och leende därtill
vaknar efter slummer
ensamhet är inte allt som finns
”gemenskap bor inuti varje person”
detta skulle du säga till mig idag

Ingen människa
kan lägga till eller dra ifrån
en enda dag i livet
uråldrig visdom, andas inte förutbestämdhet
snarare carpe diem
acceptera det som är dina dagar
och oroa dig inte för morgondagen

Alla dessa visdomsord
ibland vill jag bara krossa de under foten
stänga mina ögon för de bokstäver som bildar dem
aldrig mer öppna mina öron för att höra just. de. orden.
uttalas

Alla dessa visdomsord
visar språkets brist
men kan visa någon aspekt av livet
och skina ett ljus över det som vi inte alltid sätter ord på

Det fanns tid
som är svunnen och höljd i glömskans dimma
alla människors första år
borta
de tidiga åren ett lapptäcke av brottstycken utan sammanhang
att växa upp är att ständigt glömma bort
allt som var grånar för en grumlande blick
förvrängt av din vuxna lins

Nånstans glömmer vi hur det är att vara barn
fastän vi lovade att aldrig göra det
att aldrig, likt våra föräldrar, inte förstå barnets perspektiv
men det som var världen då
är trivialt nu och vi kan inte förstå de sömnlösa nätterna
för oavsett hur länge vi sitter uppe
så är problemen lika mycket ickeproblem nu som då

Monster

Vändplats förnimmer omvärld
extas upprättas
utsvävning förestår
fanatism utlovas
monster möter monster
godhet ignoreras
ondskan skiner igenom

Polariteter stångas
visioner svävar i etern
trånga skallar kan inget rymma
kampen är poängen
varför annars vässa knivar

Stolpar bygger staket
vinster skapar förlorare
tävling främjar excellens
murar skyddar och exkluderar
vintern tvingar oss till värme
stålvajern är stark
skapar rivsår

Samhället kokar vart fjärde år
värderingarna bubblar upp till ytan
polerade redo att försvaras
patienterna vet inte vem som styr

Fredsavtal i rad efter rad
monster möter monster
godhet vinner
en tvetvinnad tråd brister inte så lätt
omvärld förnimmer vändplats
dolkar finner mörka hålor
ryggar känner mjuka händer stryka

Vänner vinner
vimlet försvinner
ingenstansland är här i mitt huvud
du kan flytta in
när du vill

Ingenting annat finns kvar

Det bara öka och ökar
tills inget annat finns kvar
blockerar allt annat
tar över all förmåga
suger ut all kraft

lämnar kvar apati
en inombordsraseri
omvärderingsångest växer
omvärlden bara snurrar vidare

värken verkar
slår ut all skaparlust
lämnar kvar ett skal
som bara vill överleva
till nästa dag

Tysta väggar

Det är inte så att jag har något problem med lidandet i sig
det är inget lidandets problem
Problemet har sin rot i tron
tron på en Gud som vandrade på jorden, helade, värmde, närde,
sökte, omvände, lärde…
Tron på Jesus Kristus som världens frälsare

Blickar upp mot himlen
denna tysta vägg
ropar ut min nöd dag som natt
stirrar ut i tystnaden

tron på en Gud som skall få stenarna att ropa om inte vi gör det
tron på en Gud som sänder sina änglar
en Gud som inte bara är en urmakare som sätter igång maskineriet

Virvlar av sjunkande ankaren drar mig ned
på botten återfinns tusentals avfallna syskon
skall jag sälla mig till dem?

Skall jag följa mitt Sverige i sekulariseringen
skall jag sluta cirkeln, från otro till tro och tillbaks igen?

Jag ropar om helande för mig själv
och himlen är klart blå
jag ropar om helande för de omkring mig
och himlen är klart blå
jag ropar om ledning i mörkret, att du skall vara lyktan för mina fötter
och himlen är klart blå

tron på en Gud som lät Tomas se men önskar mig ovisshetens salighet
tron på en Gud som har gjort många fruktansvärda ting
är det du som leder mig ut i öknen?

Hur skall jag kunna fly för din blick? Vart skulle jag gömma mig?
om jag sitter eller står så vet du det Herre.

Då känner du också min smärta, mina hinder.
Vill du att jag skall lida som du lidit?
mitt lidande är så långt från ditt lidande.
Men jag vill inte vara som dårarna,
för de är inte bara dårar i världens ögon, de är dårar
även i dina ögon.

Men vad vet jag om Guden som ingen människa kan se utan att förgå
och vad kan jag säga om Herren som är större än det oändliga?
Hur kan jag förstå det ofattbara?

Det är inte ett problem i förståelse, jag har redan kapitulerat för alltings komplexitet
allt jag vill är att du skänker mig tro
att jag, i enlighet med Johannes önskan, skall höra glädjebudskapet och tro
att diskrepansen mellan ditt ord och världen mina ögon ser inte skall vara så stor
att kraftgärningarnas man inte skall vara omöjlig att tro på
att tron verkligen skall gå förbi alla gränser
teologin skall vara ett ärligt sökande efter sanning
inte ett bekräftande av redan satta föreställningar.

Skatten har du lagt i bräckliga lerkärl
mitt lerkärl är fyllt med mögel
men krossa mig inte o Herre i ditt heliga ursinne
utan tvätta mig ren och fyll mig med färskt vatten

Blickar upp mot himlen
denna tysta vägg
ropar ut min nöd dag som natt
stirrar ut i tystnaden

Finns du där ute och vill svara
är det bara mitt hjärta som är förstockat?

Anden skall förnya oss
rymmer mitt hjärta fortfarande din helighet?
anden suckar böner utan ord
längtar efter din närvaro
hur kan de heliga och syndiga vistas på samma plats
om du avskyr synden så?

Är det eld som skall rena mig till slut?
Kommer en tid av större lidanden för mig att gå igenom
en helig eld som förtär allt det mörka och polerar till stillhet

hur många dagar måste jag fasta
innan du uppenbarar dig för mig i en hallucinatorisk vision?

O Herre låt mig se din storhet
och stäng min stora mun
låt mig skämmas över mina ord
när du förlåter mig allt