Utskällning på skotsksvenska.

Dessa väggar skyddar från ingenting.
De bara står där som murar mot verkligheten,
ett fängelse för mitt sinne.

Om jag vore större skulle jag klättre över
om jag vore mindre skulle jag krypa ut.

Dessa väggar är byggda av ingenting,
dess ögon stirrar på mig med illvilja
sjön tiger dock stilla och ger ett lent ord till svar.
“Du är bra”

I sjön bor herr och fru Groda. De har ett barn.
Sjön är omgiven av ett staket.
Hade de varit lite mer slemmiga
kunde de runnit igenom staketet.

Värmen från bastustenar är den enda ro jag äger
och Fröken Nillas varma händer
då hon masserar mig på fredagar.

Under sängen har jag sparat min bästa vän
som följt mig genom livet och aldrig svikit.
Han lovade att inte ge upp och att inte fly bort
men jag blev lämnad kvar ändå.

Konsekvens av handling säger de. Öde säger de.
Din egen vilja säger de.

Dessa väggar är byggda av ingenting.
Mitt liv är en gåta från ingenstans.
Vart jag är påväg är det ingen som vet.
och vissa menar att ingeting finns.

En dikt om dagen

Är alldeles för mycket
det blir inte lika bra
sådär bra som det kan bli
när man inte försöker skriva
en dikt om dagen.

Tårkindad valross

Varje dag här i förvirringens land är likadan. De går inte att skilja åt.
Jag struntade i att plocka den färska basilikan
för den var inte värd besväret.

Ingen dag är den andra lik. Tigrarna i buskarna har alltid nya färger.
Hallucinogener lurar i nattsömnens rimfrostiga halvdunkel.
Sådär så att man nästan kan se konturer.

Placerad plikt på piedestal
raserad i raseri
sviken i sanningens sekund

Inget ljus på horisonten. Söker med lampa det svunna och oupptäckta.
Rädslan gör mig darrig i nattens kyla,
en tårkindad valross med rimfrost i pälsen.

Några dagar

Så kom du till sist
för att besöka oss
i några dagar
i egen hög person

Men de du besökte
var inte vi, och det
var inte nu
forntid var det
då du besökte

Det är svårt att tro på mirakler
när det inte har hänt några
i närheten av där man själv har vandrat
i det närmsta nära

Ibland glimtar det till
på horisonten, är det du?

Du har lovat att återvända
till sist
då skall slutet vara här
mirakler skall återigen vara vardag

–

(Och du lovade att alltid vara med oss…)

Tålamod

Kålhuvuden i prydliga rader
– ett kök utan en enda fläck

statusklockan tickar på
och räkneverket rullar

Island

And we moved unto
an island in the sky
where the ground
burns like fire

On that island we lived
united but divided
cut across the diagonal line

And we left that island
the island in the sky
where we lived.
As the ground burned
like fire.

Lovsånger till en gud som inte finns

Jag bygger en piedestal för att upphöja
jag tar ton för att prisa
jag vandrar samma gata upp och ner varje natt
i hopp om att finna.

Jag vankar av och an i orons tystnad
jag klamrar mig fast vid en viskning
jag hör inte ordens skönhet men jag vet deras mening
de har inget att säga.

Jag sjunger lovsånger till en gud som inte finns
då en innerlig bön är mig för fjärran
jag vågar inte kliva ut i det okända och fatta din hand
vanans vanmakt fängslar mig.