My love

how do you explain
that which isn’t set in stone
but carved in flesh

that which is inside
and only manifests itself
as the vague concept known as love?

it’s like waves rolling onto the shore
it’s never ending but ever changing
something about it binds us to each other

the eyes can’t see it
but we can experience it’s benefits
like a caress to the cheek
a kiss on your forehead

nothing is more firm
secured in feelings and thought
a decision and faith
an unstoppable machine
roaming with the softest of tracks
upon theese frail landscapes

visst borde man lägga huvudet mot jorden lite oftare och bara andas?

ofullständig blå himmel
lätt duggregn
blandar vatten med vatten
gör stenen hal

en liten ansamling jord
i en nedsänkning
bildar en mjukhet
kontrasterar tydligt mot stenen

där lägger jag mitt huvud
den blöta jorden fastnar i skägget
mitt sinne finner lugn
finner kontakt med markens ursprung

nu har alla larm dött ut
ingen människa i min närhet
mitt fordon förtöjt
tystnaden guppar bredvid mig

samtidigt lyfts vi
jorden och jag
svävar på min kobbe högt över havet
högt över världens bryderier

Som på nålar

plötsligt blev jag rädd för att jag skulle råka
sticka en nål i mitt öga
en sån på baksidan av en pin
den kalla metallen
rakt in i mitten av pupillen

kroppen är bräcklig
ett misstag
är allt som krävs

du sitter i en bil, på förarplats
hundratio kilometer per timma på motorvägen
Dorena dundrar i högtalarna
hundratrettio då du skall köra om en lastbil
du skulle kunna uppleva
hur det är att gira höger in under flaket

sitter som på nålar
en tisdagsnatt
inväntar morgondag
avvaktar sömn
uthärdar tankar
ingen annan delar

den som är rädd för sin egen skugga
bör fokusera sin blick på andra
är du rädd för mörkret
ta ljuset med dig vart du än går

vad du gör
stick inte en nål i ditt eget öga
inte ens av misstag
är insatsen för hög
satsa då inte på högoddsare

mjukt kött
inneslutet i hudens fodral
inget har
emot stål och plåt
vass spets
penetrerar
en ett ton tung vikt
mosar

vi människor är bra på att skapa dödsfällor
de uppenbara och de dolda
en långsam degenerering mer skrämmande än plötsligt bortfall
men de rädslorna
får avvakta
vänta till en annan natt

Förekommande

Jag förekommer kritiken
”bilden är inte klar”
hör jag er säga
”det är inte uppenbart vart vi skall placera honom”

”honom” i det här fallet är alltså jag
men ni har såklart ännu inte sagt detta
då jag förekommer er
och själv säger detta om mig

kritiken består i att jag inte skulle vara konsekvent
ena stunden något så översvallande och högtravande
som en text om Guds storhet och Jesu gärning

nästa något så banalt som tentaångest
och dessutom med svordomar i.

Det är nog svordomarna som sticker mest i ögonen på er
tänker jag mig i mitt förekommande
eller ja det beror ju såklart på
vem du är, om du är den som gillar mina jesustexter
eller den som helst skrollar förbi dem

Det är ju en sak att ha 100 kommentarer på varje inlägg
där hälften är negativa
då kan man ju förstå att man hamnar i försvarsställning och ryter ifrån
men jag tycker ofta att det verkar dumt, varför skall man göda mobben?
Låt dem hållas och fortsätt som du alltid gjort, brukar jag tänka.

Själv har jag som bäst 3 kommentarer på ett inlägg varav ett är mitt eget
jag har ingen stor läsarskara och jag tror de flesta känner mig personligen
alltså skulle de flesta kunna fråga om det är något de tycker är konstigt

ändå känner jag ett behov av att förekomma den kritik som jag vet
egentligen aldrig skulle komma

kritiken består i att inte lita på att den egna rösten är stark nog
att den behöver stöd i rätt öron som kan höra den på rätt sätt
det sätt som den var avsedd av avsändaren att höras på.

Tänk om jag istället kunde se att mina ord inte är mina ord
de är bara ord som jag har tryckt dit
visst är jag upphovsmannen och nåde dig om du stjäl mina ord!
men din upplevelse är ändå din upplevelse
och om jag inte kan vara en paradoxal varelse hur skulle jag då kunna vara människa?

Dessa frågor ställer jag alltså till mig själv
för det är ju jag som behöver svaren på dessa frågor
det är ju jag som förekommer den kritik som ändå aldrig skulle komma
eller som min fantasi har placerat i era huvuden
och eftersom min fantasi inte finns i er fantasi så finns det ju inte där ändå
(om det nu inte är så att du fantiserar om att jag fantiserar att du tänker så om mig
som jag tänker att du tänker om mig)

En konstnär måste vara fri från tyglar,
men hur kan han vara det när han synar varje punkt så nära?
Exponeringen är total och han ligger blottad inför er
(och nu får jag lust att förekomma er igen och säga att jag tänkt på
att jag kan skriva hen istället för han men att jag valt att inte göra det
då han syfter på den egna personen, alltså jag, och att jag föredrar
att bli kallad han tills vidare)

kritiken består i att tro att jag kanske inte ens är en konstnär
det är bara pretentiösa ord som de som tror sig vara förmer slänger sig med
alltså tror jag att jag är förmer än er för jag har ettikerat mig med något
som vissa någon gång har ansett anses som att vara förmer än andra

Post tentamisk stress syndrom

tentaångesten från igår är ingenting
jämfört med det skälvande bröst jag har idag
allt är klart
bokstäverna färdigpräntade på pappret
på pappersjäveln!
och inget kan jag längre lägga till eller dra ifrån…

nu följer väntan
knuten i bröstet kommer lösas upp förrän resultatet är klart
men ändå i detta nu är allt jag kan tänka på hur det bankar
någon sorts efternervositet då fokuset har släppt
och trots att jag spenderat nittio minuter med det skrivna ordet
känner jag ett behov av att vända mig hit

till mitt papper,
mitt älskade papper, min enda vän
och mina vackra bokstäver
som bildar världar av ord
där jag är kung och där jag skriver reglerna

men ändå suddar jag punkter då jag lärt mig
att de inte behövs när det kommer ett blanksteg(.)

Jag svävar ut igen, som så många gånger förr
Den dator jag sitter vid skriver bokstäverna i slow-motion
så jag kan se dem dyka upp långt efter att jag tryckt på tangenterna
men den kommer ihåg och håller koll på alla ord jag skrivit.

Ibland drömmer jag om något helt annat
ett studiesystem utan tentamina
ett studiesystem som väcker kunskapstörst och läslust!
en skola där jag får lära mig allt det som jag intresserar mig för

Kanske skulle man ta ett halvtidsjobb
och den andra halvan av tiden
läsa lånade fackböcker i vad ämne som helst
för det skulle ju ändå vara som en sån skola
inga prov men massor av kunskap.